Var pensionsindexeringen bättre förr?

Var den gamla allmänna tjänstepensionen (ni vet, ATP-systemet och folkpensionen) bättre än den nya, eller är det tvärtom?

Det är en i princip hopplös fråga att svara på, eftersom den är så komplex. Det nya systemet har sina fördelar, liksom det gamla hade, och för- och nackdelar är inte alltid så lätta att väga mot varandra. Hur står sig till exempel förutsägbarhet för individen vad gäller förmåner mot värdet av de eventuella incitamenten i en livsinkomstprincip?

En stor fördel med Pensionsmyndigheten är att det där produceras många intressanta undersökningar om pension, och det görs utan att det finns någon flåsig säljorganisation bakom, som tjänar stora pengar på att slå i folk att det allmänt sett går åt helvete med pensionssystemet.

Nu har Pensionsmyndigheten undersökt hur det nya systemets årliga uppräkning av pensionernas storlek genom följsamhetsindexering stått sig i jämförelse med det gamla systemets prisindexering. Resultatet ser du i grafen här.

Pensionsmyndighetens graf om förändringen av prisbasbeloppet och följsamhetsindex 2001–2020

Pensionsmyndighetens graf om förändringen av prisbasbeloppet och följsamhetsindex 2001-2020.

Där kan vi se att över tid har följsamhetsindexeringen gett mer pengar i plånboken till landets pensionärer än vad en prisindexering skulle ha gett. Under de två senaste decennierna har pensionernas värde ökat realt (alltså den delen som överstigit inflationen, och därför ger ökad köpkraft) med fyra procent. Den gamla prisindexeringen hade gett exakt noll procent real ökning. Det ligger liksom i prisindexeringens natur.