Synpunkter på socialförsäkringsutredningen

Bland annat saknar utredningen ofta våra medlemmars perspektiv, samt kopplingen till arbetsrättsliga konsekvenser om arbetstagaren inte ger sitt medgivande till rehabilitering.

Till socialdepartementet: Yttrande avseende den parlamentariska socialförsäkringsutredningen - Mer trygghet och bättre försäkring, SOU 2015:21

Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen föreslår efter jämkningar och kompromisser i sitt slutbetänkande en rad förändringar i sjukförsäkringen inklusive stödet för återgång i arbete, i arbetsskadeförsäkringen och i arbetslöshetsförsäkringen. Syftet är att värna förtroendet för socialförsäkringarna och göra försäkringarna långsiktigt hållbara.

Allmänna synpunkter

Utredningen har fokus på att förbättra samordningen mellan olika aktörer i rehabiliteringsprocessen. Vi instämmer i betnkandets bedömning att samordningen kan förbättras och tydliggöras. Det är viktigt att rehabiliteringsprocessen fungerar och är effektiv med fokus på återgång i arbete.

Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen har samrått med arbetsmarknadens parter. Slutbetänkandet redovisar dock endast till vissa delar de arbetsgivare vi företräder. Våra medlemsgrupper inom till exempel kooperation, folkrörelse, ideella föreningar och civilsamhället i stort bör vara med i det fortsatta reformarbetet inom socialförsäkringarna där arbetsmarknadens parter ska komma att delta.

Arbetsgivaralliansen och KFO ser positivt på ambitionen att göra de alllmänna försäkringssystemen mer samspelta och förutsägbara. Vi stödjer kommitténs utgångspunkt att det är viktigt att utveckla och förbättra åtgärderna för sjukfrånvarande med sikte på att återgå i arbete. Vi stödjer arbetslinjen och har en positiv syn på att så många som möjligt kan bidra till och vara delaktiga i arbetslivet. Insatserna för återgång i arbete är i dag inte tillräckligt effektiva.

Vi delar kommitténs uppfattning att socialförsäkringarna bör bli mer rättssäkra och administrativt effektiva. Utveckling och förbättringar förutsätter dialog och samverkan med hela arbetsmarknaden, inklusive våra medlemsgrupper.

Vi anser också att det är positivt för såväl anställda som för arbetsgivare och för samhället i stort med en bra arbetsmiljö. Medarbetare som mår bra på jobbet innebär lägre kostnader för hälso- och sjukvården och fler arbetade timmar, vilket är en viktig grund för en fortsatt hög välfärd. Arbetsgivare har ett stort ansvar för den anställdes återgång till arbetet efter sjukfrånvaro. Att övriga aktörer tar sitt ansvar och i snabb takt bidrar med de insatser som dessa ska svara för har betydelse både för den enskilde såväl som arbetsgivarens insatser. I dag finns otydligheter vad gäller gränser i rehabliteringsprocessen. Det är ibland svårt för en arbetsgivare att veta vem som ansvarar för vad, när en rehabliteringsprocess startar och vad som ska göras. Detta behöver tydliggöras. Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen bör vara kvar och omfatta tillfällig arbetsoförmåga.

Arbetsgivaralliansen och KFO har tagit del av den parlamentariska socialförsäkringsutredningens slutbetänkande och vi väljer att yttra oss över vissa av de förslag som utredningen lämnat.

Del 1: Ett rättvisare inkomstunderlag

Gemensamt inkomstbegrepp

Ett nytt gemensamt inkomstbegrepp föreslås, ersättningsgrundande inkomst (EGI). Enligt kommittén ska detta nya inkomstbegrepp skapa förutsättningar för administrativ effektivitet, öka tydligheten i ersättningssystemen och göra det lättare för den enskilde att förstå vilken inkomst som är försäkrad. Enligt förslaget ska ersättningarna i socialförsäkringarna baseras på de genomsnittliga faktiska inkomsterna under tolv månader före försäkringsfallet. Arbetsgivare ska varje månad rapportera e-inkomst för samtliga anställda enligt kontantprincipen. Detta föreslås ersätta den månadsvisa arbetsgivardeklarationen och den årliga kontrolluppgiften. Ersättningarna ska baseras på samma inkomster som ligger till grund för arbetsgivares inbetalning av skatt och sociala avgifter.

Arbetsgivaralliansen och KFO instämmer i att den enskilde bör kunna förutse vilken ersättning som kan ges från försäkringarna. Det är rimligt ur ett försäkringspespektiv att de ersättningar som arbetsgivaravgiften baseras på ska omfattas av det gemensamma inkomstbegreppet. Vi anser att det är viktigt för systemets legitimitet att det går att förutse hur stor ersättning som kan utbetalas på ett korrekt sätt. Genom det föreslagna systemet kan det finnas en mindre spekulationsrisk. Skiftet från SGI till EGI kan dock behöva utredas vidare.

E-inkomst

Ett nytt system föreslås för inrapportering av månatliga inkomstuppgifter på individnivå (e-inkomst) till Skatteverket. Vi kan förstå utredningens utgångspunkt att vilja göra socialförsäkringarna mer förutsebara, rättssäkra och administrativt effektiva. Vi ifrågasätter om den administrativa börda och kostnad som förslaget innebär för arbetsgivare, särskilt mindre arbetsgivare med låg sjukfrånvaro, står i proportion till de som blir berörda av att uppgifterna även ska kunna användas av Försäkringskassan, arbetslöshetskassorna och Arbetsförmedlingen. Förslaget innebär en stor förändring för en liten arbetsgivares administrativa hantering.

Förslaget är ofullständigt. Om system ska skiftas måste det ske på ett rättsäkert, tydligt och förutsebart sätt så att inte arbetsgivare får en ökad administrativ börda.
Det är viktigt att det utreds ordentligt så att inte arbetsgivare med  manuell lönehantering drabbas negativt.

Del 2: En långsiktigt hållbar sjukförsäkring

Kommitténs förändringar föreslås leda till en mer hållbar sjukförsäkring, bidra till långsiktigt ökad sysselsättning och därmed långsiktigt hållbara statsfinanser.

Vi instämmer i att en bred politisk överenskommelse bör lägga fast den nivå för sjukfrånvaron som är långsiktigt hållbar. Den parlamentariska kommittén har dock inte kunnat tydliggöra ett mål för sjuktalen. Generellt menar vi att det behövs fasta spelregler för samtliga aktörer i rehabliteringsprocessen.
 
Vi instämmer i utredningens resonemang om att arbetsgivaren inte är ensam ansvarig för att en sjukfrånvarande arbetstagare ska kunna återvända till arbetslivet. Arbetsgivaren är en bland flera aktörer som har inverkan och betydelse för en arbetstagares återgång i arbete efter sjukfrånvaro.
Vi instämmer i utredningens bedömning att en förlängd sjuklöneperiod skulle kunna få flera negativa effekter så som selektering, ökat kostnadsansvar och lägre benägenhet att anställa personal med tidigare sjukdomshistorik.
Vi delar också kommitténs bedömning att arbetsgivaren inte ensam ska bära hela kostnadesansvaret för sjukfrånvaron, utan dela den med övriga parter i sjukskrivningsprocessen.

Vi stödjer kommitténs bedömningar om att Socialstyrelsen får ett utökat uppdrag att uppdatera, utveckla och utvärdera det försäkringsmedicinska beslutsstödet samt att Försäkringskassan får i uppdrag att utveckla sjukförsäkringshandläggarnas kompetens inom utredningsmetodik och försäkringsmedicin.

Vi ser positivt på att utredaren föreslår att en reglering så långt som möjligt utformas så att avtalsslutande parter i kollektivavtal ges utrymme att närmare reglera avdragens storlek inom sjuklönesystemet.
Det bekymmer i nuvarande system med sjuklöneavdrag för en karensdag och höga inkomstbortfall för arbetstagare som till exempel har långa arbetspass är redan anpassat i vissa kollektivavtal. Vi saknar notering i utredningen om detta.

Utredarens förslag om att ersätta karensdagen i sjuklönelagen med ett karensavdrag som ska uppgå till 20 procent av en genomsnittlig veckoersättning i form av sjuklön anser vi är positivt och mindre spekulativ. Konsekvenserna behöver dock utredas gällande exempelvis oregelbunden arbetstid, tillkommande administration för arbetsgivare, konsekvenser vid deltidssjukfrånvaro.

Mer flexibel sjukpenning

Utifrån en försäkrads perspektiv kan det i vissa fall upplevas som något begränsande att sjukpenning endast kan ges på 25, 50, 75 och 100 procent. En bedömd arbetsförmåga hos en försäkrad följer inte alltid denna mall. Enligt utredningens uppfattning är tio procent minsta tänkbara intervall mellan förmånsnivåer.

Vi anser att det redan i dag kan vara svårt att anpassa verksamheten när en arbetstagare endast är arbetsför till 25 procent av sin tjänst. Att minska detta till ännu mindre delar blir inte hanterbart även om syftet är nog så gott och det endast är tänkt att gälla i förhållande till den försäkrades vanliga arbete eller annat arbete hos samma arbetsgivare. Det är inte rimligt att arbetstagare endast ska kunna arbeta exempelvis en timme om dagen. I många verksamheter blir det helt omöjligt att kunna lösa. Kommitténs förslag begränsar och försvårar ytterligare arbetsgivares möjligheter att planera, leda och rekrytera. En förändring riskerar att leda till komplicerade avtalsförhandlingar rörande såväl pensions- som försäkringslösningar.

Del 3: Bättre stöd för återgång i arbete vid ohälsa

Kommittén föreslår förändringar som ska leda till mer hållbara sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Vi anser att arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som till exempel lönebidrag, behöver gå i samklang med arbetslinjen och arbetsmarknadens utveckling. Vi bifogar därför det PM som författats av parterna inom civilsamhället gällande en  höjning av lönebidragstaket (Bilaga).  Våra medlemmar inom civilsamhället, arbetskooperativ, sociala företag, med flera arbetar i dag aktivt och i samverkan med samhället för att möjliggöra ingång och återgång i arbete och bidrar härigenom till ökad sysselsättning. En förutsättning för fortsatt utveckling av våra medlemsverksamheter samt för en ökad sysselsättning på arbetsmarknaden är just en höjning av lönebidragstaket, vilket är i enlighet med vad alla politiska partier vill.
Härutöver har det kommit till vår kännedom att våra medlemmar som arbetsgivare anser det vara ett hinder att lönebidrag ej beviljas under pågående anställning.

Vi instämmer i kommitténs bedömning att tydligt ansvar, effektivare samverkan och löpande uppföljning är avgörande faktorer för en effektivare process för återgång i arbete av sjukfrånvarande arbetstagare. Vi anser att den information arbetsgivare i dag får om sin arbetstagares arbetsförmåga ofta är ofullständig. En större öppenhet med sikte på att ge vederhäftig information till arbetsgivare så att denne i sin tur kan bedöma vad som är möjliga anpassningsåtgärder utifrån arbetets och arbetsplatsens förutsättningar förordas, givetvis med respekt för den enskilde. Det är arbetsgivare, tillsammans med arbetstagare, som kan bedöma vilka åtgärder som är lämpliga och möjliga inom den egna verksamheten. Arbetstagarens medverkan är av största vikt i den här processen för att arbetsgivaren ska kunna fullgöra sitt ansvar.

Vi instämmer i att särskild vikt bör läggas vid mindre arbetsgivares förutsättningar att fullgöra sitt ansvar med att få tillbaka arbetstagare i arbete efter sjukfrånvaro.

Vi instämmer i utredningens bedömning om att samråd med arbetsmarknadens parter bör övervägas om hur stöd till arbetsgivare gällande expertresurser för rehabiliteringsåtgärder kan utvecklas. Vi och våra medlemsgrupper bör finnas med i detta samråd så att mångfalden bejakas.

Fler aktörer än de som i dag räknas som företagshälsovård bör kunna omfattas i både förebyggande och rehabiliterade insatser för återgång i arbete, till exempel Alna Sverige.

Vi instämmer i att även staten utöver arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar vad gäller stöd till omställning till personer som drabbats av ohälsa.

Rehabilitering och arbetsanpassning

Vi föreslår att begreppet rehabilitering tas bort vad gäller arbetsgivarens ansvar. Det som arbetsgivaren kan göra är att se vilka anpassningsåtgärder som kan vidtas utifrån arbetets krav och förutsättningar. Att ha kvar begreppet rehabilitering för arbetsgivare är förvirrande och leder tanken fel för inblandade aktörer.

Vi instämmer i kommitténs ställningstagande  att  det krävs att arbetstagaren på ett aktivt sätt medverkar för en framgångsrik återgång i arbete efter sjukfrånvaro. Vi anser att det är självklart att berörd arbetstagare efter förmåga har ett viktigt eget ansvar i att medverka och  lämna värdefull information. Arbetstagarens ansvar bör tydliggöras. Arbetsgivare har länge efterfrågat fylligare information för att bättre kunna vidta behövliga arbetsanpassningsåtgärder.

Härutöver har det kommit till vår kännedom att Försäkringskasan inte beviljar rehabiliteringsersättning till arbetstagare som vill arbetsträna hos annan arbetsgivare än sin egen. Det här upplevs som ett hinder i systemet.

Förtydligande av arbetsgivarens skyldigheter

Kommittén föreslår att nuvarande krav på arbetsgivare att lämna uppgifter till Försäkringskassan, som behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering snarast ska kunna klarläggas, tas bort. Idag finns regler för såväl arbetsgivares, arbetstagares som Försäkringskassans ansvar i och för rehabiliteringsplanering som dessutom betonar vikten av att inte förlora värdefull tid. Att ta bort nuvarande reglering riskerar att försvåra samverkan och fördröja insatser i rehabiliteringsprocessen.

Försäkringskassans roll

Vi anser att Försäkringskassan har en viktig funktion som central aktör i rehabiliterings-processen. Myndighetens roll och ansvar bör därför vara tydligt formulerat.

Utredningen har inte visat tillräckligt stöd för rekommendationen att flytta samordningsansvaret för rehabiliteringsinsatser från Försäkringskassan till hälso- och sjukvåren, arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen. Vi anser istället att Försäkringskassan bör få en tydligare samordningsroll för alla aktörer i rehabilitering vid arbetstagares sjukfrånvaro.

Utredningen utgår från att arbetstagaren lämnar sitt medgivande till samverkan. Utreningen har inte beaktat de arbetsrättsliga konsekvenserna som blir följden av frånvaro av medgivande från arbetstagaren. Det är av stort värde att arbetsgivare i ett tidigt skede får vederhäftig information för att kunna fullfölja sin del av ansvaret från såväl Försäkringskassan som från hälso- och sjukvården samt andra berörda aktörer. Även för Försäkringskassan kan samverkan vara betydelsefull vid överväganden om sjukpenning och rehabiliteringspenning ska utbetalas i syfte att underlätta återgång i arbete.

Rehabiliteringsplan och arbetshjälpmedel

Kommitténs förslag säger att arbetshjälpmedel för förvärvsarbetande ska handläggas av Arbetsförmedlingen i stället för, som nu, av Försäkringskassan.

Vi anser att ytterligare en aktör inte gör det tydligare för arbetsgivare som ska söka stöd till arbetshjälpmedel. När det gäller en förvärvsarbetande är det inte naturligt för arbetsgivaren att vända sig till Arbetsförmedlingen. Detta bör utredas närmare.

Vi ser positivt på kommitténs förslag att staten avsätter särskilda resurser för information, utbildning och rådgivning till arbetsgivare med flera för att underlätta för samtliga aktörer att erhålla kunskap i hur man kan förebygga sjukfrånvaro genom arbetsanpassning och förebyggande åtgärder.

Del 4: Arbetsskadeförsäkring

Kommittén lämnar en rad förslag i syfte att förbättra arbetsskadeförsäkringen.

Vi kan idag inte se några fördelar med att arbetsskadeförsäkringen i sin helhet blir ett ansvar för arbetsmarknadens parter. Det finns för många utestående frågor som är obesvarade så som vem bestämmer villkor och regler för försäkringen, vem bestämmer premiesättningen, vilken utformning har premiehanteringen, försäkringspremie eller skatt och vem ska hantera det, hur hanteras tvister och överklaganden?

Vi vill inte vara en administratör av ett officiellt regelverk utan möjlighet att reellt kunna påverka det.

Bedömningsstöd, medicinskt råd, förstärkt kunskapsförsörjning och forskning 

Vi ställer oss positiva till att det inom detta område tas fram ett gemensamt bedömningsstöd för att skapa en så rättsäker och rättvis bedömning som möjligt av arbetsskador.

Bedömningsstödet ska grundas på erfarenhet, kunskap och forskning och bör tas fram av ett medicinskt råd. Vi anser att det är lämpligt är att utreda dessa frågor gemensamt.

I en sådan utredning och rent allmänt gällande dessa föreslagna åtgärder ser vi det som naturligt att de avtalsslutande parterna och experter från AFA Försäkring är representerade.

Vi ser inte något behov av en ny myndighet för dessa frågor. Däremot bör det utredas hur ett centrum med kostnadseffektiv struktur för dessa frågor ska kunna skapas inom redan befintlig ordning. Försäkringskassa, AFA Försäkring och Statistiska centralbyrån m.fl. som besitter god kompetens inom området bör vara  involverade.

Konsekvenser av förslagen

Våra medlemmar har som arbetsgivare en enorm bredd och tar ett stort samhälleligt och socialt ansvar på arbetsmarknaden. Flera av våra branscher skapar genom sin verksamhet arbetstillfällen och bidrar till integration i samhället särskilt  för personer med olika arbetsförmåga och för personer som står utanför arbetsmarknaden. I många av kommittens förslag saknar vi våra medlemmars perspektiv och kan därför inte bedöma dess konsekvenser.

På flera ställen i kommitténs betänkande kan man läsa om behovet av arbetstagarens medgivande för att få till stånd en optimal rehabiliteringsprocess. Ett uteblivet medgivande från den enskilde har nära koppling till arbetsrättsliga konsekvenser, vilket borde ha omnämnts. Eftersom arbetstagarens medverkan i sin egen rehabilitering har stor betydelse anser vi att det är viktigt att detta tas med i det fortsatta utredningsarbetet.

Stockholm den 30 september 2015

Petter Skogar, förbundsdirektör, Arbetsgivarföreningen KFO
Hans-Göran Elo, förbundsdirektör, Arbetsgivaralliansen

Arbetsgivaralliansen och Arbetsgivarföreningen KFO (KFO) är två fristående och medlemsstyrda arbetsgivarorganisationer som tillsammans organiserar cirka 7 200 arbetsgivare av kooperativ, ideell och idéburen karaktär med cirka 135 000 arbetstagare. Tillsammans representerar vi civilsamhällets arbetsgivare inom civilsamhället och i branscherna fristående skolor, förskolor och fritidshem, utbildning och folkbildning samt personlig assistans, vård och omsorg. Dessutom representerar vi försäkringsverksamhet, handel, idrott, industri och fastighetsförvaltning, petroleumhandel, tjänsteföretag, trossamfund och ekumeniska organi-sationer,upplevelse och kultur samt övriga delar inom folkrörelsen.