»Tillsammans blir vi bättre och starkare«

Tärningen kastad för en bred koalition

Famna, Idea och Forum arbetar nu intensivt tillsammans med KFO för att skapa en ny, starkare arbetsgivarorganisation som även ska arbeta med intressepolitik för den idéburna sektorn. Inom något år är det tänkt att sjösättningen ska vara klar.

Patrik Schröder, ordförande i Forum, Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare på Famna och Tobias Nilsson, förbundsdirektör på Idea, är överens om att tiden är inne. Det är just nu som den nya organisationen ska bildas.

Samhällsläget är en anledning till att en gemensam organisation behövs. Läget för många medlemmar kan snabbt bli akut. De är beroende av offentliga bidrag och plötsligt kan en regering med en negativ syn på civilsamhället sitta på taburetterna.

Civilsamhällets organisationer behöver inte förbjudas, säger Patrik Schröder. Det räcker med att dra in penningspåsen.

Vi återkommer till det. Men först, vilka är de och varför vill de ha en gemensam organisation?

Forum

Forum är ett paraply för stora och små organisationer som arbetar med sociala frågor. Några exempel är Röda Korset, Rädda Barnen, Svenska Kyrkan, folkhögskolor och landets kvinnojourer. Antalet medlemmar är 40 riksorganisationer som i sin tur samlar flera tusen lokalorganisationer.

Patrik Schröder är ordförande. Han poängterar att om den nya organisationen inte bildas nu kommer det att dröja många år innan energin för en ny process kan mobiliseras.

Varför vill du se en gemensam organisation?

– Vi är måna om hur vi använder våra resurser och vilket genomslag det får. Genom att organisera oss samordnat kan vi bli en tydligare röst i samhällsdebatten, få mer relevans genom en stadig bas i en skarpare organisation som erbjuder specialiserade tjänster.

Vad kan ni bidra med?

– Vi för in en annan kultur och ökar förståelsen för den delen av civilsamhället som ofta finansieras genom insamlingar. Mitt i diskussionen om privatisering och vinster i välfärden står vi för ett alternativ som återinvesterar i verksamhet.

Idea och Famna

Idea är arbetsgivarförbundet för ideella organisationer. Hos dess närmare 1 500 medlemmar arbetar 13 000 personer. Tobias Nilsson är förbundsdirektör. Han säger:

– Civilsamhället ska vara mångfacetterat och pluralistiskt. Men det står inte i motsättning till att bli bättre på samordning i lämpliga frågor. Vi skapar bättre förståelse för sektorns behov när vi talar med en röst istället för fyra. Splittring minskar trovärdigheten och ger inte samma tryck i avtalsförhandlingar och andra sammanhang. Tillsammans kan vi få stordriftsfördelar och hushålla med medlemmarnas resurser. Det blir bättre och billigare än alternativen. 

Utifrån detta är samgåendet för Tobias en no-brainer. Det vore oansvarigt att fortsätta bedriva likartad verksamhet på olika håll.

Famna är branschorganisation för idéburna aktörer inom vård och social omsorg. De har 95 medlemmar and counting. Antalet anställda hos medlemmarna är ca 9 000. Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare:

– Mindre splittring och överlappning, mer fokus, resurser och styrka. Samgåendet är intressant inte bara för dem som driver välfärd professionellt, utan också för dem som organiserar volontärer. Många av de professionella aktörerna, till exempel Ersta diakoni eller Stadsmissionerna, har också frivilliga knutna till verksamheterna.

Inom den nya organisationen kommer en kunskap att samlas om hur verksamheterna drivs. De tre pekar också på arbetet med att påverka, vilket traditionellt inte har varit arbetsgivarorganisationernas främsta uppdrag och expertis.

Ulrika:

– En del av våra medlemmar är duktiga på det. De har direktkontakt med politiker och offentliga beslutfattare. Men de mindre och medelstora har inte tid över för att nå in i maktens korridorer, att svara på remisser från statliga utredningar eller för möten med statsråd och riksdagsledamöter.

Inom Famna har samgåendeprocessen under ett och ett halvt år kantats av en demokratisk process med ett självklart medlemsinflytande.

– Den nya organisationen kommer att undvika dagens överlappningar, både när det gäller att driva frågor och att medlemmarna betalar till två eller ännu fler organisationer. Nu får vi bättre service för samma peng. Som exempel kan vi ha ett IT-system istället för fyra.

Lång process med nya perspektiv

Processen kring den nya organisationen har vuxit fram från början av 90-talet, berättar Patrik.

– Begreppet civilsamhälle har blivit tydligare för oss alla. Vi har kommit till ett läge där vi måste vända på perspektiven och se striktare på hur vi ska agera för att bli lyckosamma framöver. Vi får ett bredare ingångsvärde, vi är olika och ser det som en tillgång.

Forum kommer att bidra med sina erfarenheter från det ideella, frivilliga arbetet. Arbetet i sektorn är värt 130 miljarder kronor. Det motsvarar detaljhandelns omsättning. Samhällets behov av civilsamhället kommer, slår Patrik fast, att öka och det kommer att bli allt viktigare att människor vill bidra.

– De privata utförarna av välfärdstjänster har varit framgångsrika på att organisera sig, säger Tobias.

– När staten dragit tillbaka sina åtaganden har de varit samordnade och handlingskraftiga medan civilsamhället och idéburna aktörer ofta hamnat på efterkälken.

Så fort som någon får en idé inom civilsamhället skapas en förening, säger Ulrika.

– Då blir det många föreningar med väldigt många olika åsikter. Och det är ju inte så att alla företag i Svenskt Näringsliv tycker samma sak. Dock, det blir en kraftfull röst i det offentliga samtalet. Det som inom vår sektor har varit en charmig mångfald har organisatoriskt utvecklats till en svaghet.

Hur skapas nu en hållbar organisation som bättre kan företräda den idéburna sektorn i hela denna mångfald med allt från idéburna företag till verksamheter som bygger på volontärer och frivilliga insatser?

Ulrika pekar på att arbetet har skett i flera olika steg. En konsult anlitades av Famna och KFO hösten 2018 och rapporten från denne blev i sig en gnista till en bredare diskussion. Idea och Forum anslöt sig och de fyra organisationerna har varit likvärdiga parter i processen mot samgående.

En styrgrupp med de tre plus KFO har utvärderat konsultrapporten. Dessutom har en referensgrupp, av organisationer som står litet utanför den innersta kärnan, bildats för att alla som känner sig berörda ska kunna komma med synpunkter och frågor.

– De fortlöpande styrelsesamtalen i respektive organisation har varit transparenta. Vi har varit öppna med vi gör. Det är omistligt. Famna bjöds till exempel in till vårt årsmöte. Vi sa kom och diskutera frågorna med oss.

Gemensam vision

En utmaning har varit, flikar Patrik in, att civilsamhället inte har för vana att göra denna typ av långtgående förändringar. Det har inte funnits en klar bild över hur det ska gå till och hur det ska se ut.

– Vi har behövt skapa den gemensamma visionen. Våra konsulter har haft olika idéer, bra input, och det har vi förmedlat till våra organisationer. Detta hur har varit hur lyckas vi skapa den här förändringen?

En framgångsfaktor har varit att hålla visionen tydlig. Det finns alltid bekymmer och svårigheter, konstaterar Patrik, och var och en av dessa hade kunnat vara tillräcklig för att snubbla på målet och få hela processen att dö. Att höja blicken och fokusera på målet har varit instrumentellt.

Tobias ser det som en flerstegsraket. Att få ihop arbetsgivarorganisationerna Idea och KFO har varit de enklaste eftersom kärnverksamheten är densamma; god arbetsgivarservice.

– Vi har ögonen på bollen. Men visst finns det frågor kvar att lösa.

– Verkligheten är föränderlig. De enda som inte kommer att finnas kvar är de som inte vill eller kan förändras.

– När Coronakrisen uppstod beslutade regeringen snabbt om ersättning till företag som tvingas permittera. Men vad som skulle gälla för civilsamhällets organisationer var länge oklart. Ett typexempel på att vår sektor lätt glöms bort. 

Kunskaper i entreprenörskap

Vilka är de största hindren för den idéburna sektorn att bli större? Ulrika välkomnar en självkritisk hållning. En brist som hon hoppas att den nya organisationen kan råda bot på är den svaga utvecklingen av entreprenörskapet hos medlemmarna.

– Vi har satt upp ett tillväxtmål. Idag utgör den idéburna sektorn tre procent av välfärdssektorn. Målet är att komma upp till tio procent år 2030. Vi ska fortsätta tjata på ändringar i lagen, men vi behöver också utveckla entreprenörskapet. Hur gör jag om jag vill ta över en kommunal verksamhet? Hur utvecklar jag ett boende för ungdomar med funktionsnedsättningar? Jag har inga pengar, var hittar jag dem?

Här kan en samlad organisation ge kunskap och kompetens, genom utbildningar, stöd och rådgivning. Inte minst erbjuder den gemensamma organisationen en plattform för utbyte av erfarenheter. Ett nätverk.

Skatt och moms, säger Patrik, är inte gjorda för våra organisationer. Det är ett tydligt bekymmer.

– Vi har haft problem med samverkan eftersom samarbete gör att vi åker på moms. Vi kan inte heller gå till banken och låna pengar. Men för den skull ska vi inte kapitulera. Här måste vi hitta nya sätt att få loss finansiering och socialt riskkapital.

Tobias återkommer till den tidigare oförmågan hos de enskilda organisationerna att samlas kring frågor som är gemensamma. Här är, säger han, det privata näringslivet skickliga på att företräda sina intressen.

– Det handlar inte bara om hur man vinner upphandlingar, utan också om hur vi pratar med lagstiftare, myndigheter, om hur vi trycker på för en tolkning av regelverket som är till vår fördel så att inte stängslen mot oss blir högre på grund av bristfällig samordning.

Långvarigt engagemang

Var kommer dessa personers engagemang ifrån? Varför har de valt att arbete i den idéburna sektorn och inte i det privata näringslivet?

Patrik skolades till engagemang för internationella och rättvise-frågor i Röda Korsets Ungdomsförbund och inom Sveriges Ungdomsorganisationer. Han har arbetat vidare med folkbildning och frågor som rör organisationsutveckling samt varit generalsekreterare i KFUM. Nu finns han på Rädda Barnen och Forum.

– Jag vill bidra till att skapa en rimlig värld för mig själv och andra. Svåra frågor är stimulerande att arbeta med, för det är där, i motståndet, som vi har möjlighet att skapa förändring på riktigt. Vi styrs inte i huvudsak av regler utan av evidens, goda metoder, stark nyfikenhet och entreprenörskap.

Här arbetar Patrik och hans medarbetare fram lösningar, hittar nya vägar om allt från hur fler människor ska integreras på arbetsmarknaden till att, som i krislägen, se hur en meningsfullhet skapas i en vardag där normala rutiner är satta ur spel.

– Det är en ödesfråga för Sverige och för samhället att vi har en stark, självständig och livaktig idéburen sektor. Det är kul att få vara med och utveckla detta, att vara med på pionjärresan, att få in rätt människor vars värderingar, kunskaper och egenskaper rimmar med denna insikt.

Han lägger till:

– Även om vi gör ett bra arbete så når vi inte hela vägen fram om vi inte också arbetar strukturellt. Att påtala missförhållanden är livsviktigt för våra målgrupper. Utsatta människor som inte själva har möjlighet att göra sin röst hörd. Vårt ansvar för att förvalta denna röst är instrumentell.

»Do or die«

Ulrika utbildade sig till civilekonom på Handelshögskolan i Stockholm och har sedan dess arbetat inom tre fält. Journalistisk inklusive PR och kommunikation kring forskning, politik som stabschef på finansdepartementet och senare statssekreterare bland annat med ansvar för civilsamhällespolitiken. Då kom hon i kontakt med civilsamhällets organisationer från ett kanslihusperspektiv. Och så nu, generalsekreterare för Famna.

– Den röda tråden har varit att jag vill påverka samhällsutvecklingen och delta i det offentliga samtalet, sammanfattar Ulrika och fortsätter:

– Civilsamhället kan vara en bastion mot inskränkthet, nationalism och populism, lyfta fram individer som är olika. Tolerans och mångfald är värden som jag har med mig från när jag som tonåring gick på United World College, en global utbildningsrörelse som sammanför ungdomar från olika kulturer, religioner och samhällsklasser.

Tobias har under sitt yrkesliv alltid arbetat i partsvärlden. Efter studier i juridik har han arbetat inom facket och vidare in i den idéburna sektorn.

– Jag har arbetat för samtliga arbetsgivarorganisationer i den idéburna sektorn och såg redan från början behovet av att samla resurserna. Jag brann för det redan då och har arbetat för att förutsättningarna ska vara de rätta. Nu är det do or die.

Önskelista

Vad hoppas de tre på att uppnå med den nya organisationen? Mycket är redan sagt och Ulrika stryker under en framtid av mer resurser.

– Vi är hyfsat framgångsrika på att påverka regering och riksdag. Det pågår till exempel en utredning som inte hade blivit av utan oss. Men vi är små, med litet kansli. Vi har inte resurser att vara på bettet även lokalt och regionalt, trots att vi finns där. Det finns många frågor. Hur tillämpas lagen om offentlig upphandling i Västra Götalandsregionen? Hur får vi en sittning med politiker i region Skåne?

Det är frågor som det kan bli bra utväxling på i en gemensam organisation.

Förändringen är, påpekar Patrik, inte av revolutionär utan av reformistisk karaktär. Det kommer att ta tid att få allt på plats. Saker kommer att förändras över tid.

Rollen för den nya organisationen, hävdar Tobias, är att påtala svagheten i samhällets ensidiga fokus på privata aktiebolag eller offentliga företag.

– Arbetsmarknaden förändras och människor vill styra över sin vardag. Här ska vi stötta en mångfald av ägarformer och utveckla nya.

Finns det ett mossigt arv inom civilsamhället? Forums äldsta medlem, Svenska Kyrkan, har anor från 1500-talet. Stiftelsen Danviks Hospital (äldreboendet Danvikshem), medlemmar i Famna, skapades av Gustav Vasa.

Ulrika:

– Det var en period efter andra världskriget då offentlig sektor skulle lösa alla problem. Sen kom man på att den offentliga sektorn inte alltid var den bästa producenten av välfärd. Därför öppnades det upp för konkurrens på 80- och 90-talet. Och där hängde våra organisationer inte med när verksamheter lades ut på entreprenad och upphandlingar med fokus på lägsta pris började tillämpas inom välfärden.

Patrik:

– Det blir en krock när ett helhetsperspektiv, att se sammanhang istället för att lösa ett problem i taget, möter marknadens logik som kan sammanfattas i vad kan vi tjäna på det här?

Vissa aktiviteter, som hamnar mellan stolarna, skulle inte hända om inte civilsamhället fanns. Privata företag är inte intresserade, det finns inga pengar att tjäna.

– Utan oss skulle vi ha ett avsevärt sämre samhälle.

En gemensam slutkläm från tre organisationer som nu tar ett stort kliv mot ett gemensamt, samordnat arbete. En koalition för ett bättre, mänskligare Sverige.

Foto: Johanna Wikström


Mer om #NyOrg2020

Publicerad
för 3 månader sen
Uppdaterad
för 3 månader sen